Nu har min sprättare övergivit mig, den har börjat sin vandrat mot de sällare trådmarkerna, så jag känner mig lite nostalgisk idag.

Jag minns att denna sprättare inhandlades av mig i en liten tygaffär på drottninggatan i Göteborg under min korta tid som kostymör på masthuggsteatern. Jag köpte en till teatern och en till mig själv för 12:50 styck. Mitt uppdrag var att skapa sex olika kostymer till en föreställning som spelades i två lag med tre skådespelare i varje, alla kostymerna skulle fungera ihop och kunna mixas hur som helst samt gärna kunna passa en eventuell avbytare, så det var ganska utmanande att få ihop det. Föreställningen byggde på fabler av Aisopos. Jag och regisören valde ett blågrönt tema i dräkterna och jag började skissa upp några förslag med lite grekisk känsla... många viljor, många provningar och många resor mellan Göteborg och Landskrona blev det för mig och halvårsgamla dottern. Och min trogna sprättare fanns ständigt tillhands, undra just hur många meter tråd vi gemensamt haft sönder genom åren? Många svordommar och hårda ord har understundom farit över mina bittra läppar då jag vid alltför sen timma i raseri sprättat krokiga sömmar och trassliga trådhärvor! Ståndaktig stod sprättaren mig bi vid dessa prövningar varvid jag ständigt skall minnas densamme med saknad - åtminstonde tills jag köpt en ny.