Vissa i vår familj har haft objudet besök. Små läskiga kryp hade bestämt sig för att bosätta sig i huvudet på folk. Detta uppskattades inte. Som den smarta, briljanta och moderna moder jag är, bestämde jag mig för att avliva eventuella fripassagerare i småbarnens mjuka, dyra, ullmössor. Vanliga människor kanske nöjer sig med att stoppa mössor i frysen, eller tvätta dem ordentligt, men somliga är smartare än så, serrö! Om man lägger mössorna i micron borde alla eventuella fripassagerare vara döda efter två minuter, tänkte jag. Sagt och gjort in i storköket, in med mössorna i micron och på med full effekt. Knaster, knaster. Ojdå! Var det så många löss, tänkte jag. Nämen vad konstigt det luktar!Jag öppnade försiktigt microugnsluckan, kikade in, där låg två, ganska svarta före detta ullmössor och såg ut som om de varit med om ett mindre bombanfall, (stanken av bränt hår osade i flera dagar) men lössen var nog döda i alla fall. Min självpåtagna dåliga karma hade straffat sig med omedelbar verkan.
Eftersom jag är för snål att köpa nya mössor i slutet av vintern, och därtill hatar att gå i affärer, var det bara att springa ner i källaren och leta reda på några bättre begagnade ullkoftor att sy nya mössor av. Det blev en röd och en grå, båda med rött foder i mjukaste merinoull. De två små lusbefriade är dock ganska (väldigt) kräsna när det gäller kläder, så jag förstod att det gällde att hitta på något extra tjusigt om mössorna alls skulle bli provade. Sniglar är snygga. Vi brukar ha massor vid ingången till huset som det gärna pysslas med. Alltså blev det en snigelmössa och en nyckelpigsmössa. men nyckelpigsmösseägaren blev väldigt sur när inte nyckelpigan hade några ögon på sina spröt, så nu är det två snigelmössor. En vanlig och djupt generad!
Efter som mina vanliga modeller sover, ställde vovsan och nalle upp som modeller idag.
