fredag 12 mars 2010


Den här koftan har jag sytt av en feltvättad ylletröja. Den blev så tjock så den kan nog användas som jacka när det blir riktig vår. Den blev förvånansvärt mjuk och inte ett dugg kliig. Jag ska nog fortsätta exprimentera med krympt ull. Jag har tidigare gjort en del smycken, brocher, handledsvärmare och halskragar av krympta ullplagg. (Se inlägg i februari ,vackra vännen) Det är ett roligt material att leka med. Jag gillar den där lite robusta känslan. Här är en mössa som jag gjort av tovat ulltyg. Jag har kvar något exemplar om någon vill köpa, 180:- kostar barnmössan, 220:- vuxen. Vuxenmössan har lite "hattkänsla" som jag gillar, vanliga mössor får mig att känna mig lite instängd...

Bildexemplaret är en barnmössa. Man kan så klart välja applikation själv.

onsdag 3 mars 2010








En viss person i min familj, även kallad "Lilla diktatorn"(på grund av sin enastående förmåga att bestämma), har sitt relativt korta liv till trots hunnit bli ägare till en massa grodor! Det är grodor stoppade med sand, grodnallar, plastgrodor och till och med en väckarklocka i form av en groda, som kväker (!) istället för ringer på mornarna, eller närhelst Diktatorn kommer åt rätt knapp. När Lilla diktatorn började på dagis blev vi knappt förvånade när själva dagiset också hette "Grodan" och har grodor i alla former överallt. Snäll mor som jag stundom är lovade jag Lilla Diktatorn en grodtröja till dagisstarten, och nu - ett halvår senare - är den klar.

Bilden ritade jag av från boken "lilla syster kanin och alla hennes vänner" och den är alltså ursprungligen tecknad av Eva Eriksson och inte av mig. (Bäst att skriva det för upphovsrätten gissar jag.) Efter att ha ritat av den på papper fick jag rita av den på vliselin och efter att jag strykit på vliselinet på det mörkgröna tyget sydde jag i alla strecken från avigan med raksöm för att kunna se skissen från rätsidan när den skulle sicksackas fast på tröjan. Tröjan är i ett av mina favvotyger från stoff och stil med ullutsida och bomull på insidan. Varmt och behagligt tycker jag. Men. Men!Eftersom overlocken befinner sig på annan ort, och jag så gärna ville ha den klar tills hon vaknade och därför blev det väl så att lite, lite "ullutsidssömsmån" fortfarande fanns kvar och blev "stickig" mot känslig barnahud.

Diktatorn sken som den sol hon är, drog snabbt på tröjan, och lika snabbt av den igen - Den kliar! sa hon. Suck. Jaha. Nu kommer den knappast få en chans till och jag som satt uppe till halv tre för att bli klar!

NU däremot, har jag sytt in ALLT från ullsidan så imorgon blir det spännande att se om Lilla Diktatorn tänker ge grodtröjan en andra chans. Kontentan av det här är således: Vacker groda eller ej - det är insidan som räknas!

måndag 1 mars 2010


Nu har min sprättare övergivit mig, den har börjat sin vandrat mot de sällare trådmarkerna, så jag känner mig lite nostalgisk idag.
Jag minns att denna sprättare inhandlades av mig i en liten tygaffär på drottninggatan i Göteborg under min korta tid som kostymör på masthuggsteatern. Jag köpte en till teatern och en till mig själv för 12:50 styck. Mitt uppdrag var att skapa sex olika kostymer till en föreställning som spelades i två lag med tre skådespelare i varje, alla kostymerna skulle fungera ihop och kunna mixas hur som helst samt gärna kunna passa en eventuell avbytare, så det var ganska utmanande att få ihop det. Föreställningen byggde på fabler av Aisopos. Jag och regisören valde ett blågrönt tema i dräkterna och jag började skissa upp några förslag med lite grekisk känsla... många viljor, många provningar och många resor mellan Göteborg och Landskrona blev det för mig och halvårsgamla dottern. Och min trogna sprättare fanns ständigt tillhands, undra just hur många meter tråd vi gemensamt haft sönder genom åren? Många svordommar och hårda ord har understundom farit över mina bittra läppar då jag vid alltför sen timma i raseri sprättat krokiga sömmar och trassliga trådhärvor! Ståndaktig stod sprättaren mig bi vid dessa prövningar varvid jag ständigt skall minnas densamme med saknad - åtminstonde tills jag köpt en ny.

lördag 27 februari 2010

En liten yttepyttig prematur bebis ska ha dessa kläder. Mössan är i ull med bomulls insida, tröjan i tunn trikå och byxorna i velour.


Vackra vännen i halssmycke av tovad ull.

Minstingen behövde nya byxor, så jag gjorde ett par med en "allkärlekssymbol". Jag tänkte att det är mindre radikalt än feministsymbolen. Vad tycker ni, är det okey med politiska budskap på små barn? Jag minns en liten unge jag mötte en gång som hade hammaren och skäran på tröjan och började då fundera på den här frågan. Kommer det barnet att bli annorlunda bemött av främmande för att föräldrarna valt att skylta med sina åsikter på barnets kläder?


Här är ett par byxor jag sydde innan jul! Jag har inte hunnit med att blogga på ett tag, men efter önskemål om nytt material så har jag lovat att bege mig ut i "cyberspace" på nytt. Jag har faktiskt hunnit sy rätt mycket om jag tänker efter, trots att jag för närvarande försöker skriva c-uppsats, jobba 35% och ta hand om fyra barn.

Men att sy ger mer energi än vad det tar... om man är sugen vill säga. Barnen är väldigt intresserade bara, så det är ganska körigt att sno ihop nåt på maskinen utan att få några små fingrar emellan. Somliga ska ju naturligtvis sitta i knät, så de kan se ordentligt, och gärna ändra på alla rattar och knappar snabbt som blixten! Morsan är ju lite slö, tycker de. De små, vill säga, de äldre vill hellre sy helt själva. Gärna små, pilliga leksakskläder i omöjliga material.

Brallorna här är i fantastiskt mjuk smalrandig manchester med trikåmuddar, solen är en bit gardin, de är inte till salu, men jag kan göra liknande för det finns nog en liten bit av det blåa kvar.